Debatten om Sverigedemokraternas valfilm verkar ha hamnat lite snett. Invandringsbroms eller pensionsbroms, är frågan i den mest sedda förbjudna filmen just nu. Vad ingen verkar ha uppmärksammat är att partiet självt inte tar ställning i frågan. Inte i filmen, i alla fall. Eller jo, kanske. "Invandringsbroms före pensionsbroms" och sen "Rösta på Sverigedemokraterna". Kanske finns det en koppling. Kanske inte.
Hur som helst:
Här finns svaret. Tredje frågan, SD:s spalt är den näst längst till höger.
Kollektivet Krull hade laddat upp för en finstämd tv-kväll med nostalgiprogrammet "Fångarna på fortet" i ny tappning (en av dvärgarna är utbytta, däri består nymodigheten). Jodå, programmet sändes verkligen, men skandalöst nog inte med de tävlande som annonserats i pressen.
Någon dåre på fyrans presstjänst (Håkan Iwar?) hade skickat ut info om att Lag Barn skulle ha tävlat i kvällens program. Lag Barn, med storheter som Felicia Book och Roderick Craaford. Och vad händer? De visar ett avsnitt med Basshunter och Fredrik från "Bonde söker fru".
Känslan av tomhet har fyllt våra sinnen alltmer.
Trösten kom först i form av SVT:s landslagsspecial av "Fotbollskväll". Glenn förklarade att konflikten mellan Pep och Zlatan inte alls var en konflikt, utan att det i stället handlade om att Pep inte ville ge Zlatan speltid. Intressant tes. Sen radade Hovslättsprofilen Lindeborg upp tete a tete-intervjuer, där den med Anders Svensson tog priset, då Staffan avslutade den intima pratstunden med att daska Svensson på låret med de kärleksfullt uppmanande orden "Gå och lägg dig!".
Public service kan man alltid lita på. TV4 får en ny chans i morgon. Kanske.
Henrik är tillbaka i stora staden efter semester i Göteborg. När han åkte lämnade han kvar "Happy Nation" med Ace of Base i kökets cd-spelare. Jag undrade länge vad han försökte säga mig.
Nu undrar jag ännu mer. Nu sjunger han titelspåret från nyss nämnda album i duschen.
Och så är det min musiksmak som har dåligt rykte inom Radio AF-kretsar!
Mellanlandar i barndomsstaden efter ett sjukt lyckat bröllop i Nyköping i lördags. Håkan Isaksson är numera Håkan Iwar. Konstigt, jag vet, men om det känns bra för honom, så...
I brist på tid för långa anekdoter, bjuder jag här på en vacker film som sammanfattar Håkans fina svensexa. Själv kunde jag inte närvara, men jag känner ändå att jag var på plats efter att denna minidokumentär har låtit mig komma nära. Titta du också, och låt dig sugas in i hiphopens magiska värld.
Henriks sug efter att få se matcher med färgstarka lag som Brommapojkarna, Hull och Neftekhimik Nizhnekamsk, har nu fått till följd att han tecknat ett överdimensionerat digital-tv-paket.
Så det är till Sturegatan ni ska komma om ert favoritprogram råkar visas på exempelvis Nickelodeon, Viasat Crime eller TV400. Som en bonus får vi också hett eftersuktade UK Adult. Tack, Henrik.
Boomerang är nog trots allt min nya favoritkanal. På Canal Digitals hemsida marknadsförs den genom att locka med profiler som Helmer Mudd och Pelle Gris. Bubblare är Bloomberg Television som vänder sig till "såväl professionella som privata investerare".
Sturegatan goes digital. Med betoning snarare på nollor än ettor.
Det har varit några händelserika dagar. Jag har blivit bjuden på bröllop, letat efter en folkdräkt från passande härad, nästan diskvalificerat mig från nyss nämnda bröllop och dessutom har mina inneboendes vägar indirekt korsats på det märkligaste av sätt.
Från början: Håkan ska gifta sig i augusti med fina Erika. Det är bara fint och trevligt och för en vecka sedan fick jag inbjudningskort. Eftersom Håkan, hur glad jag än är över att han ska gifta sig, har utsatt mig för långt fler så kallade skämt genom åren än vad jag hunnit återgälda (han hävdar själv att det är tvärtom, en lögn som ger mig ännu mer att ta igen), bestämde jag mig för att sprida lite digital förvirring.
Jag registrerade en ny mailadress och valde på uppstuds namnet Stig. Stig Edqvist. Stig skrev till brudparets likaledes nyregistrerade och gemensamma adress för att osa till det bröllop han aldrig blivit bjuden till. Konsekvent använde Stig du-tilltal, för att varken bruden eller gummen skulle förstå vem som förväntades känna denne Stig.
"Hej! Gamle Stig här. Tänk att du kommer ihåg mig fortfarande. Jag är så stolt över dig och att du nu ska gifta dig. Det verkar vara en riktigt fin partner du har hittat.
All lycka. Vi ses!
/Stig Edqvist med familj"
Lite elakt, kanske. Men mest förvirrande. Inget svar dök upp. Alls.
I stället passade Stig på att även anmäla sig till festens talarlista genom att maila toastmastern Pär Lernström, känd som programledare för "Ballar av stål". Tanken var att sprida förvirringen till fler instanser och sätta igång en telefonkedja mellan gummen och toastmastern.
"Hej Pär!
Stig Edqvist här. Att du minns mig, det förutsätter jag, men jag tror inte att du kommer ihåg vad jag sa den där gången. Att du så klart skulle jobba med tv. Och jag fick rätt!
Det här med bröllop ska bli så kul. Jag vill gärna hålla ett hyllnings tal till brud parets ära.
Nu vet jag inte om det finns något tramsigt krav på att man ska följa en viss ordning, men jag vill gärna vara först ut. Jag är ju nästan en del av familjen.
Varma hälsningar från Stig Edqvist med familj."
Inget svar heller på detta. När jag sent omsider valde att googla mitt hastigt påkomna alias förstod jag mitt misstag. Det visar sig nämligen att Stig Edqvist råkar vara chef för Palmegruppen. Heja!
I dag på msn får jag plötsligt ett meddelande från Håkan.
"Btw, så jag vet, var det du som var Palmeutredningen på vår osa till bröllopet? Kan vara bra när vi räknar ihop alla för cateringen att vi vet vilka som är vilka."
Jag försökte svära mig fri från ansvar, men det gick sådär. Sen tvingades jag göra avbön efter att Håkan avslöjat att osa-adressen gick även till killen som ansvarade för cateringbeställningarna och efter att han påpekat att varje kuvert kostar ungefär en tusenlapp försökte jag både be om ursäkt och komma undan ansvar genom att påpeka att jag själv faktiskt inte osat ännu och att jag därmed kunde ha tagit Stigs plats på bröllopet.
"Jag kan vara Stig hela kvällen. Prata om kurdspåret och sånt."
Håkans svar:
"Mental note to self: "Sätt Björn på ett litet bord bredvid alla andra"."
Nåja, jag verkar fortfarande vara både bjuden och välkommen. Stig är struken från listan, med det lilla intressanta tillägget att bruden råkar vara släkt med Christer Pettersson. Allt har en mening.
Det stora dilemmat inför bröllopet är annars vad jag ska ha på mig. Håkan är moderedaktör och slick som en tiger. Toastmaster-Pär har blivit utsedd till Sveriges bäst klädde man och resten av festen lär bestå av likaledes modemedvetna mediepersonligheter från Stockholms innersta innekrets. Vad jag än har på mig, kommer jag att känna mig utanför.
Min lösning är lika enkel som genial: folkdräkt!
Mikael, min kära sambo sedan två och ett halvt år, gillade mitt initiativ men påpekade snabbt att det finns en lag som förbjuder den som bär folkdräkt att nyttja rusdrycker. Jag protesterade direkt, men han stod på sig. När hans korrekturgoogling föll ut utan resultat, valde han att maila till Aftonbladets etikettsspalt, som för övrigt drivs av gamle SR Jönköping-profilen Mats Danielsson. Etikettsdoktorn hade svar på tal:
Min plan är räddad! Återstår bara att hitta en dräkt. Jag fastnade först för sajten folkdrakt.se och den mystiske Bo Skräddare, men insåg sedan att det skulle bli svårt att pricka hans originella öppettider:
Dessutom ligger han väl högt i pris, så planen är nu att hyra en fin dräkt. Lutar åt Sverigedräkten. Håkan kommer att bli så glad.
Roligast av allt är annars en historia som jag fick mig till livs i går kväll, när jag mötte upp med Henrik, som snart ska ta Mikaels plats som sambo här i lägenheten.
Fina Henrik, som precis flyttat ner för att börja sin tvååriga tjänst här i Malmö, började jobba lagom till arbetsplatsens årliga fotbollsmatch. Mellan domar(jävlar)na och de andra som inte dömer där i rätten. Bördan låg tung på Henriks axlar, som hoppade in som målvakt i domarlaget som inte vunnit sedan 1996.
På sätt och vis gick det bra. Henrik hade stor del i att bryta inte bara den fjorton år långa förlustsviten, utan tyvärr också en motståndarforwards ben i samband med en utrusning. Allt detta på nionde dagen på nya jobbet. Heja!
Denna motspelare har genomgått operation och lär snart få lämna sjukhuset efter en vecka. Hon lär dock vara återställd till returmatchen nästa sommar.
Henrik verkade inte helt nöjd med hur snabbt han etablerat sig på sin nya arbetsplats, men gladdes ändå över 5-1-segern.
Jag vet att det inte är helt ok att skratta åt att en person brutit benet, men jag valde att fokusera på det dråpliga i historien och återberättade den glatt för Mikael när jag kommit hem. Då skrevs nästa bisarra kapitel i denna benknäckarlegend.
Mikael, i sin yrkesroll som syster Mikael, kände naturligtvis till fallet. Fallet ingår så att säga i hans nuvarande arbetsuppgifter. Han fick således en bakgrund och ett namn på den person som åsamkat patienten denna fraktur.
Här någonstans blir det alltmer fel att skratta åt alltsammans, men vi valde ännu mer den andra vägen och fyllde vårt gemensamma kök med enormt högljudda skratt av arten "vi är så glada att det inte var vi som stod i mål i den där matchen".
Via sms erbjöd jag Henrik att skicka meddelande via Mikael till sin motspelare, men fick till svar:
"Tack, men jag tror att det är bäst att jag tar det snacket själv".
"Glöm för allt i världen inte att fira kronprinsessan idag med att spela Silvias unge m Kriminella Gitarrer! Gör sig bäst på raspig vinyl, men finns också på Spotify och Youtube. Thomas"
För övrigt stort grattis till prins Daniel som i dag inte bara fått ett hertigdöme och en hustru, utan också blivit riddare av Serafimerorden. En ynnest som inte ges till vem som helst. Andra stora män som delat denna ära genom åren är bland andra herrar Tito och Ceaucescu. Två glada kommunister som kunde titta ner på sitt fina ordensmärke och som säkert kände sig bekväma med inskriptionen "Jesus människornas frälsare". Så stort grattis, prins Daniel.
Jag fyllde 31 i måndags. Kompis August fyllde fem i går. Bror fyller 35 i dag. Till oss alla kommer här en av mina favoritlåtar någonsin. "Hip hurra" med Tommy Seebach.
Förutom att refrängen har en hook att döda för, så uppskattar jag den oortodoxa sättningen: synth, synth, synth, synth, synth och en tjej som vaggar i takt.
